Det finns många ansatser och idéer kring hur bäst lyckas skapa god avkastning, långsiktigt, i PPM och andra portföljer. Den hugade bör Googla portföljvalsteori, riskjusterad avkastning och andra etablerade begrepp inom modern förvaltning. Alla dessa komponenter är förstås med också i min bild av hur man bör agera för att uppnå hög avkastning över tid. Emellertid vill jag i detta inlägg lyfta fram en del aspekter som genomsyrar hur just Fondveckans PPM portfölj sköts och är därmed även en bra bakgrund för er som prenumererar på denna portfölj genom FV+.

Först ett par insikter…

  1. Verkligt hög årlig snittavkastning över tid kräver troligen ett visst mått av aktiv förvaltning
  2. Det är de stora nedgångarna som måste undvikas
  3. Avgifter i fonder diskuteras frekvent i media men PPMs rabatter gör dessa mindre kritiska
  4. Varje ytterligare procentenhet genomsnittlig avkastning betyder tusenlappar per månad vid 65 år

Kom i håg att en nedgång på t ex 30 procent kräver en uppgång på 42 procent bara för att vara tillbaka där du startade.

Stora nedgångar kostar dig sparhorisont som knuffar burken framför dig innan den är tillräckligt full!

Därför arbetar jag aktivt med skiften mellan aktier och räntor. Det är förstås i princip omöjligt pricka helt rätt men genom ett systematiskt arbete med uppviktning och nerviktning av aktier versus räntepapper visar erfarenheterna att det går att parera en hel del samt inte minst ha kapital att gå in med på attraktiva nivåer när tendenser till botten eller rekyler kan skönjas. Det är bl a genom framgångsrikt arbete med detta som ”meravkastning” versus marknaden i stort kan skapas.

Jag kom till insikt kring detta efter Lehman-kraschen (2008) då portföljen dök 34 procent – undvik de stora sättningarna samt ha gärna en del torrt krut till möjligheter på marknaden (som alltid dyker upp).

Varje procentenhet räknas…

Kan man inte sitta still i båten då? AP7 t ex och inte ändra något alls? Nja, både ja och nej. Å ena sidan är icke-väljar avkastningen sedan start, enl Pensionsmyndigheten, goda 9,3 procent/år. Å andra sidan är framgångsrika PPM portföljer upp väsentligt mer sedan starten år 2000. Fondveckan är upp 14 % och det finns de som lyckats än bättre. För att sätta perspektiv så skulle – för mig/min portfölj och ålder – exempelvis 12 % från nu till 65 år jfr med 9,3 % dito innebära en skillnad på ca 11 000 kr/månad.

Ett annat sätt att skaffa sig en hum om avkastning över tid är att botanisera på Morningstars webbplats. En enkel slagning per dags dato visar att bland hela PPM-fondutbudet:

  • Är snittavkastning per år senaste 5 åren 6,78 %
  • Dito 10 åren 4,60 %
  • Dito 15 åren 4,37 %
  • 7 stycken fonder har 12 % eller mer i snitt senaste 10 åren – av ett antal hundra

Ovan stärker min uppfattning att vill man försöka skaffa sig tvåsiffrig avkastning krävs det att man arbetar aktivt med portföljen. Man kanske inte lyckas men det är extremt osannolikt att t ex Fondveckans 14% i snitt sedan år 2000 kan fortsätta genom att lägga sig i AP7 eller någon bred ”globalfond”. Vi vet också att den som väljer att vara inaktiv kommer att åka med ner på sättningar med de effekter som det ger (”burken” ovan). Ta det säkra för det osäkra och ha räntefonder må ta ner risken men utesluter också helt attraktiv genomsnittlig avkastning (du får helt enkelt inte 10 %+ i räntefonder över tid).

Kostnader i fonder…

I strikt mening javisst, bättre med låga än höga. Jag vill nog dock hävda att i just PPM systemet är avgifterna rätt nerpressade och erbjuder därför ett stort smörgåsbord av fonder att välja mellan utan att kostnaderna skall styra valen. Med detta sagt, om jag vill in i t ex en Japanfond så väljer jag sannolikt en billig indexfond än en dyrare aktiv. Däremot låter jag inte bli att köpa i någon ovanlig och kanske enstaka tillgänglig exotisk land- eller branschfond om mitt investeringscase säger att portföljen bör ha en allokering i fråga.

Hur väljer Fondveckan fonder att gå in i då och när?

Jag har – och det bör alla följare känna till – en faiblesse för att vara motvals. På investerarlingo det som oftast kallas ”contrairian”.

  • Det är min strategi att INTE jaga momentum i fonder som redan stigit mycket och försöka rida på dem.
  • Det är MIN strategi att leta upp fonder kopplade till marknader och branscher som fått mycket stryk men där det finns hyfsade odds för vändning eller i alla fall en upprekyl. Jag tror inte på axiomet om ”perfekta marknader” fullt ut, att nuvarande kurssättning återspeglar all tillgänglig information – snarare tror jag pendeln ofta svänger mer än motiverat utifrån fundamenta.
  • Selektiv! Jag vill förstå hyfsat väl det som köps. Det innebär att en del specialiserade fonder inom t ex biotech och en del andra områden faller bort, oavsett, för jag kan inte riktigt värdera om/när det är ”billigt”.
  • Tålamod. Ibland kommer inte procenten upp direkt och ibland går det ner en bit till. Men genom att inte lägga allt i en korg kan jag antingen vänta ut en fondallokering eller, mindre vanligt, snitta ner GAV i densamma.
  • Fundamenta/Värdeinvesterare. Jag gillar fonder där klassiska nyckeltal ser vettiga ut. Att köpa fonder på billiga P/E och Book Values gör också att eventuell nedsida är mer begränsad jämfört med uppblåsta fonder inom IT, Biotech m fl.

Ovan synsätt på förvaltning i stort samt val av fonder har skapat en verkligt hög snittavkastning sett under PPMs 16 åriga spartid. Därtill en, efter Lehman 2008, tämligen jämn sådan utan årliga sättningar (minus 1 procent som värst senaste 8 åren).

Summa summarum: 

Det är enkelt att kalkylera fram fullt realistiska scenarion där det är ”natt och dag” vid pensioneringen utifrån hur ens PPM portfölj avkastat. PPM är en ”tillgänglig för de flesta möjlighet” att kunna skapa vettiga inkomster när livet som pensionär tar vid och är faktiskt än viktigare för alla dem utan stora tjänstepensioner att falla tillbaka på. Jag uppmanar ALLA att sätta sig in i just sin Premiepension och göra ett medvetet val kring hur bäst sköta om denna!